Årets bästa

2. december 2016 02:59

Förlåt, jag vill inte vara en sådan där negativ nisse som dissar traditioner, men när vi nu står inför några av årets absolut främsta högtider vill jag ändå ge min syn på detta. Först vill jag säga att var och en blir salig på sitt sätt, och kanske kan någon ge en psykologisk förklaring på min aversion mot traditioner. Kanske är jag rädd för att bli besviken? Eller är det min brist på social kompetens som gör sig påmind? För varje gång det drar ihop sig till jul, nyår, midsommar eller andra heliga trevlighetshelger vill jag helst bara hålla för öronen och ignorant låtsas som att de där röda dagarna i kalendern inte betyder något över huvud taget. Ärligt talat, vad är det för speciellt med att klä granen, ge varandra julklappar och låtsas att det finns en sagofigur som heter Tomten? Eller gå på nyårsfest, bli aspackad, göra bort sig och kanske hångla med fel person? Högtider har alldeles för många ”måsten”, för många påtvingade leenden och dåliga samveten. Visst, jag hade bara kunnat strunta i detta och dra mig undan på min kant, men det vill jag förstås inte helt och hållet. För jag älskar nämligen dagarna runt omkring de här helgerna. När man bakar lussekatter och pepparkakor, äter julbord och dricker glögg. Gör pumpasoppa vid Halloween. Eller äter sill och potatis med gräddfil och gräslök. Eller när det är dags att förbereda nyårsmenyn och jag alltid köper för många olika sorters champagne – för att jag inte kan välja bara en. Jag tror egentligen inte att någon bryr sig om min avoga inställning till traditioner. Alla har nog av sitt. I min familj har våra försök att ignorera till och med fått motsatt effekt. Barnen vägrar numera resa bort på julafton – ”nej, vi vill vara hemma, vi vill ha gran”. I år försökte jag baka lussekatter redan i oktober men fick till svar: ”Det ska man äta i december. Du ska inte baka nu.” Så jag resignerar. Kan inte värja mig mer. I år har jag därför bestämt mig för att äta fler julbord än någonsin tidigare, enbart dricka bubbel på nyår och ta ett par vita veckor i januari.

En tradition som jag annars gärna följer vid den här tiden på året är att göra en summering av 2016. I skrivande stund har jag flera spännande upplevelser kvar att njuta av, men jag passar ändå på att lyfta upp några höjdpunkter – i ordningsföljd:
5. Native Cooking Award på Knuthenlund i Danmark. Cyklade vilse när jag skulle bevaka Native Cooking Award – men det var värt mödan då Sveriges lag tog hem segern i otroligt tuff konkurrens.
4. Stor Skåneturné med besök på Daniel Berlin, Talldungen och Hörte Brygga. Magi i ”Sveriges framsida”.
3. Galet häftig kväll på Oaxen Krog när Magnus Ek och Isaac McHale bjöd på en fantastisk 4-hands dinner.
2. Min mor & dotter-resa till London med besök på restaurang Hedone. Många minnes- värda rätter – Hedone är en krog jag bara måste återvända till så snart som möjligt.
1. Sommarens familjesemester i USA med besök på Alinea, Saison, Tartine Bakery, Frances, Cotogna … A dream come true!

Mitt knäppaste minne 2016: Under en pressresa i Dubai gav jag mig ut på egen hand och råkade stämpla mitt dagskort fel på bussen. Jag hann bara åka en hållplats innan jag blev haffad som fuskåkare, fråntagen mitt pass och bötfälld på 500 SEK, som jag var tvungen att hämta ut i en bankomat och betala kontant. Tog mig sedan med buss till Al Mahara för en shawarma och fruktdryck. Ett galet minne, men oj så gott den där shawarman smakade efteråt.
I årets fest- och lyxnummer lyfter vi förstås fram några godbitar som hör vintersäsongen till. Det blir kaviarskola, spännande tryffeltrivia och förstås massor av skumpatips med fokus på roséchampagne. Vi besöker några av Österrikes mest intressanta krögare och tar med dig de hetaste ställena i Sydney och Adelaide. Vår australiensiska medarbetare Simon Bajada, som inte bara är fotograf utan också kock, bjuder på favoriter från det sydostasiatiska köket, Tove Nilsson förfinar blomstersmaker och Henry Ketola visar hur en kvarn med skrädmjöl ska dras. Dessutom har vi parat ihop Mathias Dahlgren och hans tidigare restaurangchef Daniella Illerbrand i ett samtal kring Matsalen. Detta med anledning av att Mathias valt att stänga stjärnkrogen och därför gör sin sista service där den 22 december, men Mathias har förstås redan siktet inställt på nya spännande mål.
När något tar slut tar något nytt spännande vid! Med detta i tankarna önskar vi på Gourmetredaktionen dig en God Jul och ett Gott Nytt År!

MED MAT SOM TRÖST

29. september 2016 01:52

Jag är på till Italien inte vart som helst utan till Abruzzo. Endast tio mil därifrån bestämde sig jorden för att kraftigt skaka om den lilla orten Amatrice. För människorna i bergsbyn fick jordskalvet, som nådde 6,3 på richterskalan, förödande konsekvenser. När de första rapporterna kablades ut till omvärlden beräknades sex personer ha omkommit. Senare landade siffran på nästan 300. Mitt yrke har under åren tagit mig runt jordklotet, jag har mött människor som råkat ut för underbara händelser men också tragik på hög nivå – och jag kommer aldrig att vänja mig. Jag antar att det är därför jag slutligen hamnade här, på en tidning som skriver om livets glädjeämnen. Om mat och dryck och allt därtill. En del av verkligheten som ger människor obeskrivlig njutning.
Som nybakad journalist drogs jag till nöjesvärlden. Trots detta hamnade jag under ett sommarvikariat som nyhetsreporter på en av landets största kvällstidningar, där jag som korrespondent i Västsverige blev utskickad till en bilolycka. En far och son hade i alltför hög fart kört in i en husvägg under ett mindre jippo, båda omkom och jag åkte dit med en fotograf. När vi anlände var stämningen orolig och hätsk. Bilen stod kvar, och jag minns fortfarande den obehagliga känsla som kom över mig den där dagen. Jag fick ont i hela kroppen av sorg. Där och då insåg jag att den här typen av journalistik inte passade mig. Och jag beundrar de korrespondenter som angeläget rapporterar från krigshärjade länder, som bevakar terrordåd och olyckor.

Tillbaka till Italien Jag landar säkert i Rom, och vi beger oss i buss österut. Möter ett vackert landskap och vänliga människor. Samtidigt förstår jag att den naturkatastrof som nyligen drabbat landet har satt sina spår, särskilt med tanke på att det senaste stora skalvet i området ödelade L’Aquila för endast sex år sedan. Några dagar senare läser jag på nätet att en krögare i Hongkong planerar att donera all vinst på krogen under en period till de drabbade i Amatrice, och här på hemmaplan har Trattorian gjort en specialmeny för att stötta offren. Jag minns också berättelsen om hur Massimo Bottura blev hjälte under 2012 när Emilia Romagna skakade, människor omkom och stora lager parmesanost förstördes.
Livet går vidare, och kockar och krögare har idag allt större möjlighet att nå ut och påverka omvärlden. Visst, många sliter utan att ha en minut över till annat, och många gör bra saker i matlagningens namn. Nyligen hölls femte versionen av MAD i Köpenhamn, ett symposium som samlar kockar från hela världen och där temat i år var Morgondagens kök. En kort sammanfattning om MAD kan du läsa på sid 106. Vår vinredaktör Anders Melldén skriver om hur vin och politik länkas samman, och Daniella Illerbrand funderar över hur våra djur mår.
I det här numret skriver vi annars mycket om Italien. Du kan följa med skribenten Peter Loewe och fotografen Bruno Ehrs till vackra Venedig, Lars Collin tar dig med till Milano och Anders Melldén botaniserar bland viner i Franciacorta.

Må gott så ses vi i köket!

Toppkockar i toppform

7. juli 2016 00:47

Kockar har ett ett tufft jobb. Det har jag redan förstått. Men att vara matskribent kan ibland vara mycket jobbigare än man tror. Det fick jag i alla fall erfara när jag nyligen begav mig till Native Cooking Award i Knuthenlund, som ligger i södra Danmark. Här skulle fem länder göra upp om segern i en krävande tävling där maten tillagas utan el och där växter plockas från gårdens odlade marker, skog och hav. Allt insamlas, tillagas och är klart för första servering inom fyra timmar. I det svenska laget ingick Rod Perez, Sayan Isaksson, Lina Ahlin och Martin Sjöstrand. Som färdmedel ut i skog och mark användes cyklar. Första dagen låg kockarnas fokus på att planera och utforska Knuthenlund. Själv tog jag det lugnt, drack lite öl, solade och åt lakrits. På själva tävlingsdagen är lagen laddade, startskottet ska gå kl 9.00 – prick. Sverige är först ut och jag vill hänga på Lina och Martin ut i skogen, få lite motion och ta några fina foton. Laget är redo. Tre, två, ett … gå! Lina och Martin gör en racerstart. Själv ger jag dem lite försprång; jag är ju trots allt journalist och inte lagmedlem. Dessutom vill jag hålla mig utanför pressfotografer och tv-kameror. Jag ger järnet! Cyklar allt vad jag kan på de små grusvägarna, men hur fort jag än trampar ser jag de två vita kockrockarna bli allt mindre framför mig. Shit, jag inser att jag cyklar på första växeln. Det går alldeles för långsamt. Jag förbannar mitt dåliga lokalsinne och att jag inte frågat vart de tänkt ta vägen. Så, förstås, är de plötsligt borta. Jag stannar, flåsar och undrar vart min kondis tagit vägen. Svetten rinner! Kanske har de åkt ner här? En stig till höger. Jag cyklar in. Återvändsgränd. Tar nästa väg. Ytterligare en återvändsgränd. Kanske har de åkt till havet. Jag cyklar ner. Trött och fortfarande med andan i halsen sätter jag mig på en sten och väntar. Hm, nu börjar det bli riktigt pinsamt. Efter en timme ringer jag tillbaka till basecamp och får höra att de är tillbaka. Jag återvänder i sakta mak. Tänker banne mig njuta av landskapet nu när jag har tagit mig ut.

Väl tillbaka är matlagningen igång för fullt. ”Vi har anmält dig till Vätternrundan”, säger Sayan skämtsamt. Min irritation över min misslyckade insats går snabbt över. I tävlingsköket smittar glädjen och fokuseringen i det svenska laget av sig och ger mig energi. Röken når mina ögon, det svider och jag drar mig tillbaka. Snart är det dags för mig att representera Sverige i tävlingens pressjury. Det är en otroligt hård konkurrens, jag vet, för jag fick smaka rätterna. Och deltagare från samtliga länder stoltserar med Michelinstjärnor till både höger och vänster. När vi senare slår oss ner för att äta middag i stora ladan kommer tröttheten – och jag som inte ens har tävlat! Att vara matskribent kan vara tuffare än man tror, och det är härmed bevisat att när kockarna ökar tempot har jag inte en chans att hänga med – inte ens på cykel. Vem vann då? Det får du veta på sid 26.

I vårt stora sommarnummer håller vi oss den här gången annars kring Gotland, västkusten och Skåne. Vi besöker Daniel Berlin och Talldungen på Österlen. Tar också vägen förbi bland annat Hörte Brygga och Österlenchoklad. På Gotland stannar vi till på Furillen och besöker sedan Jernbruket på västkusten.
I det här numret bjuder dessutom Jens Linder på recept med småfisk på menyn, vi möter Ana Ros och Hiša Franko i Slovenien, spanar in olivolja på grekiska Kreta och njuter av svala viner från Vinho Verde i Portugal.

Må gott så ses vi i köket!

I senaste numret...


Isabella Morrone, kökchef på Caina, tar oss med till barndomens Apulien.
Visa hela artikeln

Franciacorta – njut av frestande Norditalienskt finbubbel.
Visa hela artikeln

Dubai – följ med på en ovanlig matresa från gatukiosk till lyxkrog.
Visa hela artikeln

Också i senaste numret

Möt Stefan Ekengren, kökschef på Görvälns Slott, som hyllar husmanskosten på sitt alldeles egna vis

Vilt i köket. Tove Nilsson bjuder udda kombinationer på fågel som fasan, ripa och tjäder.

Venedig – vi guidar dig till stadens matpärlor och autentiska vinbarer.

Sök