Fransk romans!

12. maj 2015 07:37

Är du sugen på att möta försommaren i Paris? Ja, vem är egentligen inte det. Själv bestämde jag mig för att åka till Frankrikes huvudstad med målet att romantiskt flanera mellan Louvren och Champs-Elysées, hejdlöst fika på Ladurée och Pierre Hermé och nyfiket äta på Michelinkrogar och bistroer. Allt på bara ett par dygn. Att jag över huvud taget bestämde mig för denna något spontana resa var ett mejl från en vän som löd ungefär så här: ”Hej, jag fyller år och är på väg till Paris. Jag och min man har bokat bord på några restauranger. Det vore kul om du hängde på.” Självklart, svarade jag. En vecka senare satt jag på första morgonplanet till Paris – och hade några underbara dygn. Jag hann dessutom med allt jag ville göra under de här 48 timmarna. Här är en liten sammanfattning i siffror:

5 rue Cambon – det var adressen på det lite slitna men prisvärda hotellet jag bodde på. Perfekt läge vid Place de la Concorde.
3 besök gjorde jag på Ladurée, som låg runt hörnan. Ett besök innebar te och Ispahan-bakelse med hallon och litchi. I övrigt var det inköp av macarons och rosenbakelse.
2 gånger gick jag till Pierre Hermé, som låg mitt över gatan. Även här var målet macarons samt inköp av chokladpresenter att ta med hem.
30 euro. Så mycket kostade lunchen på Septime. Förrätt, varmrätt och dessert. Fräscha, fina och rena smaker. Härligt avslappnad atmosfär och trevlig personal. Septime blev snabbt en ny favorit i staden.
3 stjärnor har L’Astrance. Mina höga förväntningar infriades inte riktigt. Servicen var under all kritik och rätterna kändes ojämna. Vissa var förstås himmelska vad gäller smak, textur och tillagning.
6 rätter åt jag under min ensamlunch på Saturne. Menyn såg så tilltalande ut att jag var tvungen att ta den stora varianten. Godast och mest överraskande var bläckfisken, i form av tagliatelle, som serverades med en sås av bläckfiskbläck och fänkål.
3 serveringar på David Toutain får mig ännu i dag att sucka av lycka: ostron med kiwi och koriander, ägg med majsskum, majsbröd och karamell samt citronpajen med mejramglass.

Livet som turist i Paris är bekymmerslöst. Det är enkelt att låtsas att man befinner sig i en filmsekvens i Sofia Coppolas Marie Antoinette. Nåja, den rosa drömmen tog slut och snart satt jag på ett plan hem till Svedala igen. Nu är det vår här också, och jag njuter av allt som hemstaden har att erbjuda. En liten avstickare till Nice och Menton blev det trots allt i påsk. Mer om mina upplevelser på vackra Mirazur kan du läsa på s 75. Numret du håller i handen fokuserar på Frankrike, och därför hittar du också underbara recept av Tove Nilsson. Vi reser till Provence med Johanna Engvall för att lära oss mer om raw food och hänger med Konditorlandslaget i Lyon. Dessutom funderar journalisten Jenny Damberg på varför det av vissa anses fult att frossa i mat och dryck.

Må gott så ses vi i köket.

Drinkarnas dilemme

17. mars 2015 04:18

Sfärer av whisky i ett champagneglas som ackompanjerar en maträtt på en trestjärnig krog i Spanien, eller fantasifulla cocktails till en meny på en tvåstjärnig krog i Sverige, eller varför inte bara dricka exklusiv rom och whisky genom hela måltiden? Krögarna och spritföretagen gör allt de kan för att hitta nya sätt att använda sprit på. Jag var nyligen på en kongress i Madrid där detta var ett genomgående tema i flera framträdanden. Jag förstår drivkraften i kreativiteten, och idén att försöka hitta en ultimat kombination. Jag ser dock även den lukrativa aspekten i att på ett smart sätt sälja (ännu fler) alkoholhaltiga drycker samt att alkohol höjer smaker på ett finurligt sätt och rent teoretiskt borde funka utmärkt.

Jag är gammalmodig och har aldrig riktigt förstått grejen. Varför förstöra två så fina drycker som whisky och champagne genom att sätta ihop dem? Eller kan den fantastiska rätten som ligger framför mig på bordet verkligen bli ännu bättre med en cocktail? Många har försökt men väldigt få har lyckats. Jag har i alla fall inte hittat en kombination som tagit mig till oanade höjder. Det har däremot kombinationen av vin och mat; där har jag haft flera fantastiska aha-ögonblick, särskilt med ett sött dessertvin eller en halvtorr riesling. Den där lilla sötman har kommit som en överraskning och perfekt kompletterat den tugga som jag just stoppat i munnen. OK, jag tänker inte gnälla mer, eftersom jag har ett öppet sinne. Den dagen jag lyckas äta en hel meny med perfekt matchade cocktaildrycker lovar jag att ändra mig. Till dess ser jag cocktailen som en hel liten spännande måltid i sig!

I det här numret tar vi oss just till cocktailens förlovade land, nämligen USA. Journalisten Eva Nyqvist och fotografen Paul Brissman tar oss på rundtur i New York, där det judiska köket just nu upplever en renässans med en ny generation kockar som till viss del moderniserat en klassiker. Kocken Geeta Bansal i Kalifornien visar oss vägen till några av Los Angeles just nu hetaste ställen, och vi håller oss kvar i sydvästra USA för att utforska ett gäng spännande vingårdar med vinmakare som hittar sin egen väg att gå. Söderns mat har väl aldrig varit hetare i Sverige än nu. Restaurangen Rolf and Daughters var på besök i Stockholm från Nashville. Vi träffade dem för att bland annat ta reda på hemligheten bakom deras pasta, som tog dem till tredje plats bland USA:s bästa nyöppnade restauranger i den anrika tidningen Bon Appetit

Även i Sverige händer en hel del. Petter Nilsson, tillsammans med restaurangchefen Erika Lindström, öppnar Spritmuseums restaurang även för kvällsgäster. Nu när våren är i antågande känns det förstås väldigt spännande, eftersom krogen har ett av Stockholms bästa lägen.

Må gott så ses vi i köket.

Möte med havskvinnor

3. februari 2015 04:36

Har du någonsin blivit utskälld av en äldre kvinna på koreanska? Det har jag. Som tur var befann jag mig på stranden och hon ett par hundra meter ut i vattnet. Men ändå. Jag duckade snabbt. Lite senare smög jag försiktigt fram för att hitta den kvinnliga dykare som jag bestämt träff med ...

Det är något speciellt, med öbor. De skapar sin egen lilla värld, kultur och egna traditioner. På många sätt väldigt fascinerande men också ibland svårt att förstå sig på. Jag har tagit mig till Jeju utanför Koreas sydspets, vulkanön som i dag är landets mest populära turistmål. Det var inte många år sedan ön var utfattig, precis som resten av Korea efter inbördeskriget. Jeju var dock aldrig indraget i Koreakriget. För nordkoreaner och ryssar ansågs inte ön ha något större värde. Befolkningen skötte sig själva. Här odlas inget ris, och renat vatten var kraftigt begränsat. I dag är dricksvattnet från berget Halla-san ett av de mest konsumerade. På ön finns förstås en speciell flora, och här växer grönt te och Koreas mest kända mandariner. Här fiskas också landets godaste hårsvans, den långsmala silverfärgade fisken som är en delikatess. Alldeles för sent inser vi att vi behöver en hyrbil. Alla är redan uthyrda – dessutom förstår vi senare att vi behöver ett internationellt körkort, vilket vi inte har.

Nyligen köpte en av Sydkoreas mest kända sångerskor ett sommarhus på ön, i övrigt är här fullt av turister. Klimatet är varmare, nästan lite tropiskt i jämförelse med fastlandet. Hotellet vi bor på är ett litet koreanskt hus med magnifik utsikt över havet. Målet med resan är semester, men vi vill också upptäcka Jejus speciella matkultur och spana in de omtalade kvinnliga dykarna – haenyo. När vår guide kommer visar det sig att hon inte har en aning om vad vi vill göra. Haenyo, nej det blir svårt. De är äldre och skygga. Inte så intresserade av att prata om sitt yrke. ”Vill ni se dykare kan vi åka till Sanseong. Där har de uppvisning.” Vi åker dit, och tillsammans med en stor samling entusiastiska kinesiska turister får vi se dem dyka i tio minuter. Här går det också att ta bilder på sig själv tillsammans med dem. Just detta var kanske inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi är lite molokna och undrar om vi över huvud taget ska lyckas ro reportaget i land. Nedanför vårt hotell har vi sett några dykare, kanske kan vi fråga dem? Jeju är också känt för sitt matriarkat; sina starka kvinnor. Vi går ner till stranden. Tur att vår guide, som också är kvinna förstås, är enträgen. För trots att flera skakar på huvudet får vi till slut ett ja. Vi får prata med Im Ok Ja, och morgonen därpå ska vi ses för att fotografera. Reportaget kan du läsa på s 82.

I det här numret fokuserar vi annars på våra nordiska grannländer, främst Danmark och Finland. Finske matjournalisten Kenneth Nars tar oss med på en upptäcktsresa bland Helsingfors krogar. Här har det, precis som i övriga Norden, hänt mycket på kort tid. Kroglivet har aldrig varit roligare och mer spännande. Vi listar också några av Köpenhamns hetaste krogar och besöker Bror, som nyligen ynglat av sig med Lillebror, och vår reporter Lars Collin gör ett besök hos Paul Cunningham, den lite galne engelsmannen som satt Henne Kirkeby Kro på Danmarks matkarta. Dessutom har Tove Nilsson skapat rätter med utgångspunkt i tre vansinnigt goda nordiska råvaror – svensk bläckfisk, norska pilgrimsmusslor och norska sjöborrar. Jens Linder tar sig an killingen, och så hälsar vi på inför öppningen av Babette – där Olle T Cellton, Jon Lacotte, Johan Agrell och Fredrik Lundberg numera huserar.

Må gott så ses vi i köket.

I senaste numret...


Vi besöker Mauritz Larsson och Agnes Ek Stormgaard som tillsammans driver Karshamra Mat & Trädgård.
Visa hela artikeln

Följ med till Menton, den lilla staden vid franska gränsen där Mauro Colagreco driver hyllade restaurant Mirazur.
Visa hela artikeln

Varför är frosseri så provokativt? Jenny Damberg funderar över mat och moralism.
Visa hela artikeln

Också i senaste numret

Laga franskt: Tove Nilsson nytolkar några franska klassiker från doftande ris de veau till mustig cassoulet.

Limas bästa: Gourmetresan går till Lima i Peru – en gastronomisk smältdegel med ett kök i världsklass.

Publico: Kroghäng på Publico, Danyel Couet och Melker Anderssons nya sydamerikanska tempel.

Sök